Kiwi (Lightschap's Kiwano-Moon)

Vi skulle ju inte ha en hund till. En hund var tillräckligt och det fanns inga tankar på att skaffa ännu en, men så åkte vi till Monica och Daniel för att mysa med och för att Kokos skulle få träffa deras stora valpkull. 10 valpar som sprang omkring på golvet och hade hur kul som helst. Men vi skulle bara titta... Och hur det gick sen kan ni läsa om här.

Lightschap's "Kiwi" Kiwano-Moon. Detta fantastiska yrväder som rusade in i våra liv och vann alla våra hjärtan på några sekunder! En självständig kille, som (framförallt som liten valp) älskar att busa, hitta på hyss för att sedan krypa upp i husses eller mattes knä och titta på oss med de stora svarta ögonen som han vet att vi inte kan motstå. Denna blick har kommit när vi hittat honom sovandes på köksbordet, när han har tuggat upp fem par av mattes sandaler eller när leverpastejmackan som precis låg på diskbänken på något mystiskt sätt försvunnit.


På bilden är Kiwi ca 9 veckor och till denna dag vet vi inte hur han fick upp
korgen, med alla leksaker kvar i den, i soffan.

Om Kokos har varit lugn, försiktig och inte busat så är Kiwi den raka motsatsen! Han älskar allt och alla och vill ha fart och fläkt hela tiden. Vi förstod snabbt att med denna hund måste vi jobba med avslappning. Han har fortfarande svårt att slappan av i miljöer med andra hundar (Kokos räknas inte), men hemma och hos andra som inte har hund vet han att det är ta det lugnt som gäller. Busa och leka ute, ta det lugnt inne.

När Kiwi var knappt 6 månader märkte vi att han började att halta på vänster framben. Vi tog det lugnt med honom, men det blev inte bättre. Denna historia har ni fått följa tidigare så den ska inte bli så långdragen, men efter flera veterinärbesök och smärtstillande så var det äntligen en fantastisk veterinär i Tygelsjö som tyckte sig ana en liten förändring på röntgenbilden av vänster armbåge. Hon föreslog titthålskirugi och i slutet av november blev Kiwi opererad på Lundabygdens djursjukhus av ännu en fantastisk veterinär! Han tog sig verkligen tid till oss och satt kvar och småpratade med mig när jag blev ledsen och tyckte det var jobbigt att se Kiwi sövas. Han hittade en liten knapphålsstor lös benbit som plockades bort, vi fick sakta stegra Kiwis promenader och ge honom Rimadyl två gånger dagligen.
Men till slut kom dagen. Dagen då vi verkligen vågade släppa lös honom på riktigt. Vi sa "se upp Kokos, nu kommer lillebror!" (Kiwi väger drygt 20 kg och Kokos drygt 12 kg) och släppte honom! En helt fantastisk känsla! Det händer ibland när han har varit lös och sprungit mycket att han haltar lite. Men då låter vi honom vila och gå endast i koppel en dag och sen är det bra igen. Så kommer det troligtvis alltid att vara och det är ingen fara så länge det blir bra igen dagen efter.



Kiwi är ett gosetroll och känner direkt av när jag inte mår bra. På ovan bild hade jag bäddat ner mig i soffan då jag var förkyld och hade feber. Och eftersom sambon var på turné så blev det inte särskilt långa roliga promenader för hundarna denna helg. Hela tiden jag var i soffan så låg Kiwi vid mina ben. Den fantastiska hund! Jag minns även när jag kom hem efter att min farmor hade gått bort; jag satte mig på golvet och lade ansiktet i händerna och började gråta. Efter ett par sekunder känner jag en fuktig nog mot händerna och Kiwi kryper upp i mitt knä och nosar bort mina tårar. Det fick mig dock att gråta ännu mer, men denna gång av glädje över att vi bestämde oss för att ta hem även denna underbara hund!
Ni vet TV-reklamen som säger: "Är man stor så ska man vara snäll!" Precis så är Kiwi; stor och snäll. Mattes ögonsten!


För att ni ännu bättre ska förstå storleksskillnaden på Kokos och Kiwi så kan
jag meddela att den sele Kiwi har på sig när han är 9-10 veckor; det
är den seles Kokos använder nu när han är 22 månader...

Stort tack till världens finaste Monica som fick oss att inse att Kiwi är helt rätt hund för oss! Han ger oss så mycket glädje och lycka så jag blir alldeles varm i hjärtat bara jag tittar på honom!


Kommentarer
Elin

Söta Kiwi!

2012-04-20 @ 20:59:32
URL: http://elinlix.wordpress.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Kokos och Kiwi

En blogg om två väldigt speciella pojkar, som snabbt blev det viktigaste i våra liv!

RSS 2.0