Idag på morgonpromenaden såg vi en vit plastpåse längre fram på gångbanan. Den prasslade när det blåste och Kokos stannade upp lite och tyckte den var lite läskig. Vi gick långsamt fram och Kiwi undrade vad problemet var och varför vi skulle gå så långsamt? Jag tog fram godis och lockade fram Kokos till påsen; han smög fram och nosade försiktigt på den.

 

Vad gör Kiwi? Spatserar lugnt och orädd fram till påsen, lyfter på benet och kissar över hela påsen. Denna underbare kille. Och vad gör då Kokos? Han kan ju inte vara sämre än lillebror utan även han lyfter på benet och kissar på påsen. Blicken han ger mig efteråt är fylld av stolthet och säger "Se matte, vad jag gjorde!" 

 

Åh vad jag älskar dessa killar!