Saknad
Åh vad jag saknar vår Moon-kille i frack. Även om jag vet att han har det (för?;)) bra så känns det väldigt tomt utan Kiwi. Min ögonsten.
Två dagar i spåret
I onsdag blev jag hemskickad (ja, typ) från jobbet då jag hade feber och kände mig allmänt hängig. Detta så jag skulle må bättre på torsdagen då jag och några kollegor skulle iväg till Distanshandelsdagen i Borås. Ett par kräkningar på kvällen satte stopp för den resan tyvärr, men på seneftermiddagen på torsdagen började jag känna mig bättre (bortsett från lite feber) så jag packade in Kokos i bilen och styrde färden mot den gamla rälsvägen mellan Ljunghusen och Skanör.
Jag hade Kokos kopplad hela tiden (även om han får vara lös där och aldrig är några problem att ha lös) då jag ville visa honom att man minsann kan vara här utan att springa rundor. Dessutom skulle han vara rastas lite innan jag skulle börja lägga spår. Som jag har berättat tidigare är vi amatörer vad gäller spårande och brukar låta hundarna ta spåret direkt när vi har lagt det. Det funkar bra för oss, men någon gång hade det varit kul att låta dem ta ett spår som har legat minst en timme. För att lägga spår använder vi godbiten nedan som vi har fått av Lotta och som nu ligger i frysen och tas fram när det är dags att ge sig iväg.
Jag lade 3 spår (ett kort, ett mitt emellan och ett längre) och det gick bra. Kokos är dock lite slarvig och försöker ibland gena, så det ska försöka jobbas bort. Annars var det inga problem och det var en väldigt trött hund när vi kom hem drygt två timmar senare. Även jag slockande i soffan då det kanske inte var den bästa idén att hänga i skogen i två timmar med feber... Men Kokos var ju nöjd iaf :)
Och idag var det dags igen! Sambon surade lite över att han inte kunde följa med och spåra dagen innan, så idag begav vi oss till Falsterbo med Kokos och klöven. Min plan var att håll igen Kokos lite så att han inte rusar fram i spåret utan håller nosen nere och jobbar. Och se idag gick det mycket bättre! Säkert mycket beroende på att han inte heller såg när vi lade spåren; inte lika lätt att fuska då. När han hade gått det andra och sista så bar han så stolt iväg med klöven. Härliga Kokos! Första gången han såg en klöv var han lite rädd för den och visste inte riktigt vad han skulle göra med den :)
Kokos; välkamouflerad bland höstlöven.
"Nu är jag trött!"
Nu blir det vilodag imorgon för Kokos, för på söndag är det dags igen för kurs hos Lotta och vad står på schemat då? Spårning så klart. :-)
Rehabhelg
Lite slarvigt kallar jag Kokos ensamperiod för rehabperioden. Det stämmer ju inte riktigt, men det är nu vi har chansen att läggamycket fokus på honom och hans träning och det har vi verkligen gjort denna helg.
I fredags kväll tog jag med Kokos ner till centrum här i Höllviken, vi satte oss på en bänk utanför biblioteket och där lät jag Kokos bara sitta och titta på allt som hände. Det var bilar, bussar, cyklar, människor, hundar etc och han satt lugnt och tittade. När hundar kom och skulle passera precis framför oss, så reste vi oss och gick runt i en liten halvmåne och skvallertränade på dem.
Igår styrde vi skotan mot Pildammsparken. Det är verkligen ett perfekt ställe att gå på om man vill skvallerträna på hundar och träna hundmöten. Där finns hundar överallt, men det finns alltid utrymme för att ge hunden utrymme och gå i en halvmåne förbi den andra hunden. Mellan denna träning så fick Kokos hoppa upp på stubbar, balansera på stockar, hoppa över grenar och krypa under grenar. En och en halv timme senare var det en väldigt trött herre som somnade i bilen.
"Mitt" vacka Pildammsparken. Jag kan verkligen sakna att bara bo 200 meter bort.
Denna aktivering skulle varit nog för Kokos, men på kvällen skulle Tobias iväg på middag hos en kompis så då fick Kokos följa med. Han är väldigt lätt att ha med sig och så fick han träna på att slappna av och klara sig i en ny miljö.
Och så blev det söndag och det betyder hundspråkskurs hos fina Lotta i Hörby. Kl 13 var det dags och detta är en perfekt kurs för Kokos. Där är ca 6-10 andra hundar och de ska i princip lära sig att umgås lösa tillsammans och lära sig att läsa signaler. Kokos håller sig gärna nära mig, men idag sprang han iväg på egen hand och lekte med några av de andra hundarna för att då och då återvända till mig och sedan iväg igen. Han var så duktig och jag ser verkligen stora framsteg hos honom efter bara dessa tre gånger vi har varit där. Och idag var det verkligen kul att se att alla hundar kunde umgås lugnt tillsammans oavsett storlek; idag var det bl.a. Kokos, en liten pudeldam, en tonårsstinn schäfer, en springer(?) spaniel och en 82 kg tung mastiff. Härligt! Alla är välkomna!
Kokos hälsar på Härlige Harry!
Kokos nosar runt lite på egen hand.
Hela helgens äventyr resulterar givetvis nu i en väldigt trött hund. Ikväll och imorgon blir det vila.
Tomhet
Och så var vi helt plötsligt bara 3 st i familjen. Även om det bara är för en tidsbegränsad period så är tomheten och saknaden påtaglig. Kiwi fattas oss och när detta glada, livsnjutande, pigga, gosiga och snälla troll inte är hemma så märks det. Jag och husse märker det givetvis, men jag tror att även Kokos saknar honom. Han springer runt med leksaker precis som han gör när han försöker få igång Kiwi, men nu är det ingen där. Han sitter och tittar mot dörren som han brukar göra när husse inte är hemma, men nu väntar han på lillebror. Saknaden märks så klart tydligast idag eftersom han bara varit borta några timmar och när jag lämnade honom på Ljushem så klarade jag nästan det utan tårar. Men de letade sig fram precis när jag skulle gå och Kiwi sitter och tittar mot dörren på mig.
Ännu en gång ställer fantastiska Monica och Daniel (och Sara) upp för oss när vi ber om hjälp. Ord kan inte beskriva hur mycket jag tycker familjen Ottosson. Varma, gästvänliga, osjälviska och alltid där när vi behöver goda råd. Denna gång tar de på sig att ha Kiwi på "kollo" så att vi kan fokusera på och jobba med Kokos självförtroende. När man har två hundar och den ena av olika anledningar kräver lite mer jobb så är det svårt att få ihop det och därför underlättar det mycket att nu ett tag endast kunna ge vår uppmärksamhet till Kokos. Kiwi kommer att ha det hur bra som helst och jag vet att han inte kommer sakna oss, men min kudde kommer att vara väldigt tom ikväll och imorgon bitti när ingen svart mule gosar in sig...
Mattes ögonsten
