Tidigare i veckan pratade jag ich Tobias om att det var längesen vi spårade med hundarna och diskuterade löst om att göra det denna helg. Vi är amatörspårare och har aldrig låtit spåren ligga längre än 5-10 minuter innan vi låter hundarna spåra. Tyvärr hade de lovat regn hela dagen idag och dessvärre hade de rätt. Vi försökte vänta på lite uppehåll, men vid 1530 gav vi upp, klädde både och och hundarna efter väder, packade ner grisöra och vatten och körde iväg till en liten skog mot Skanör-hållet.

 

Både Kiwi och Kokos älskar att spåra! Men ska jag vara helt ärlig så är det Kiwis gren mer än Kokos. Kokos är arbetshunden när det kommer till klickerträning, men när det kommer till spårning så regerar Kiwi. Han flyger fram längs spåret med svansen högt och viftandes. Kokos tar också spåret, men lite långsammare och inte alltid lika rakt på. Dock har så klart även han svansen högt och vajandes.

 

Vi lade fyra spår där det sista säkert var 300 meter och hade tre st 90 graders vinklar. Mellan spåren fick de springa lösa och leka fram till nästa ställe vi valde att spåra på. De klarade alla galant, även om det första var lite svajigt för Kokos innan han fick in känslan. Denna spårningstur innebär att vi nu har två väldigt trötta hundar här hemma.