Allt började egentligen med att min sambo Tobias sade upp sig från jobbet och började satsa på sitt eget företag på heltid. Innan hade vi inte direkt pratat om hund mer än att visst ska vi ha det en dag när inte båda är hemifrån 9 timmar om dagen, men nu hade det ju blivit verklighet.

Jag ska erkänna att vi tillhörde dem som först kom överens om hur vi ville att hunden ungefär skulle se ut; eller egentligen hur vi inte tyckte att den skulle se ut. Tobias föräldrar har alltid haft tibetanska terriers och jag älskar dessa små hårbollar, men är inte så förtjust i deras temperament. Sagt och gjort så tog vi fram den stora hundbibeln och bläddrade oss igenom sida efter sida för att hitta hårbollar men med ett gladare sinne. Och då såg vi bilden på en brun/vit och en svart/vit schapendoes. Läs! Glada, ja. Lättlärda, ja. Sociala, ja. Gillar långa promenader, ja. Fäller inte särskilt mycket, ja. Detta är för bra för att vara sant tänkte vi, men började nästan direkt ta kontakt med olika uppfödare för att få komma och hälsa på och lära känna rasen. Vi blev förälskade direkt! Hur kan någon inte bli det? Dessa glada härliga hårbollar som rusar omkring och älskar livet!

Vi hörde oss för om olika uppfödare för vi ville absolut köpa från någon som hade fött upp rasen ett tag och var väldigt seriös. Då hittade vi fina Gunilla Skallman i Värmland. Hon väntade en kull med bruna valpar och vi tingade en hane. Den dagen vi skulle dit och hälsa på glömmer jag aldrig. Naturligtvis ville Gunilla träffa oss för att se hur vi betedde oss runt hundarna och hur de trivdes med oss. Och sen kom hon ut med honom. Detta lilla knyte på endast drygt två veckor placerade Gunilla i min hand och jag blev kär direkt! Jag klappade honom försiktigt och lovade att vi alltid skulle göra vårt bästa för att han skulle ha det bra.