Hundmöten
Nu har jag skrivit och suddat ut 5 olika rubriker. Det var en vecka sedan jag uppdaterade så nu flödar huvudet med saker jag vill skriva om och bilder jag vill lägga upp. Dock fastnade jag på ovan - hundmöten.
Vi har en del problem vid hundmöten med våra hundar. Det är absolut inget jag hymlar om. Vi vet om det och vi jobbar med det. Problemet bottnar i att Kokos är rädd och känner sig trängd när det kommer hundar, som han inte känner mot honom. Mer än en gång har han blivit skrämd av lösa hundar som har sprungit mot honom och jagat iväg honom. Detta är vårt fel som inte har hunnit skydda honom från det, men även de andra hundägarnas fel som har låtit sina hundar vara lösa utan att ha säker inkallning (eller i vissa fall helt enkelt inte brytt sig att ropa på dem...).
Kiwi känner ingen rädsla för andra hundar. Han tycker om dem och vill bara leka. När han ska hälsa så gör han detta väldigt försiktigt och tar det alltid lugnt tills han har känt av den andra hundan; sen bär det av i massor av lek :)
Vi jobbar mycket med detta nu, då Kokos rädsla blivit sådan att när det kommer andra hundar vid så försöker han göra utfall mot dem. Detta sker när han är kopplad; hade Kokos varit lös hade han hållt sig väldigt nära oss eller i värsta fall flytt därifrån. Sätter vi oss ner intill Kokos och är lugna och låter den andra hunden komma fram och hälsa så är det heller inga problem, även om han tar det väldigt försiktigt och hela tiden håller koll på att vi är där.
Den metod som fungerar bäst för oss nu är att vi sätter hundarna ner när där kommer någon annan hund. Detta är absolut ingen ultimat lösning, utan känns ganska (väldigt!) fånigt och totalt onaturligt. Vårt mål är naturligtvis att vi ska kunna gå förbi andra hundar utan att Kokos och Kiwi bryr sig eller är rädda, så detta är steg ett. De får sitta ner och jag eller Tobias ställer oss framför Kokos. Detta har fungerat bra fler gånger, då vi känner att Kokos känns lugnare och hittar en trygghet i att vi är mellan honom och hunden (istället som det när han har blivit ivägskrämd att den andra hunden hamnar emellan honom och oss). Vi ska fortsätta att jobba med detta och kommer så småningom prova att korta in kopplena och gå med hundarna på andra sidan om oss så att vi fortfarande är "ivägen" för den andra hunden.
Jag blir så arg på mig själv att Kokos känner så här, men blir så glad för alla små framsteg vi gör! Häromdagen t.ex. satt han lugnt medan en annan hund gick förbi och då och då vände han upp huvudet mot husse och blev då belönad med en godisbit. Fina Kokos! Han är ju så snäll och jag blir ledsen när andra hundägare tror att han är arg när det egentligen handlar om rädsla. Kokos arg? Det är två ord som inte riktigt passar ihop. Jo, kanske nån gång när Kiwi vill leka lite för mycket och brottas lite väl hårt, då säger Kokos ifrån. Men ärligt talat, så brukar Kiwi få som han vill alldeles för mycket så det är bara bra att någon tar tillbaka honom till verkligheten ibland. ;-)
Vi har en del problem vid hundmöten med våra hundar. Det är absolut inget jag hymlar om. Vi vet om det och vi jobbar med det. Problemet bottnar i att Kokos är rädd och känner sig trängd när det kommer hundar, som han inte känner mot honom. Mer än en gång har han blivit skrämd av lösa hundar som har sprungit mot honom och jagat iväg honom. Detta är vårt fel som inte har hunnit skydda honom från det, men även de andra hundägarnas fel som har låtit sina hundar vara lösa utan att ha säker inkallning (eller i vissa fall helt enkelt inte brytt sig att ropa på dem...).
Kiwi känner ingen rädsla för andra hundar. Han tycker om dem och vill bara leka. När han ska hälsa så gör han detta väldigt försiktigt och tar det alltid lugnt tills han har känt av den andra hundan; sen bär det av i massor av lek :)
Vi jobbar mycket med detta nu, då Kokos rädsla blivit sådan att när det kommer andra hundar vid så försöker han göra utfall mot dem. Detta sker när han är kopplad; hade Kokos varit lös hade han hållt sig väldigt nära oss eller i värsta fall flytt därifrån. Sätter vi oss ner intill Kokos och är lugna och låter den andra hunden komma fram och hälsa så är det heller inga problem, även om han tar det väldigt försiktigt och hela tiden håller koll på att vi är där.
Den metod som fungerar bäst för oss nu är att vi sätter hundarna ner när där kommer någon annan hund. Detta är absolut ingen ultimat lösning, utan känns ganska (väldigt!) fånigt och totalt onaturligt. Vårt mål är naturligtvis att vi ska kunna gå förbi andra hundar utan att Kokos och Kiwi bryr sig eller är rädda, så detta är steg ett. De får sitta ner och jag eller Tobias ställer oss framför Kokos. Detta har fungerat bra fler gånger, då vi känner att Kokos känns lugnare och hittar en trygghet i att vi är mellan honom och hunden (istället som det när han har blivit ivägskrämd att den andra hunden hamnar emellan honom och oss). Vi ska fortsätta att jobba med detta och kommer så småningom prova att korta in kopplena och gå med hundarna på andra sidan om oss så att vi fortfarande är "ivägen" för den andra hunden.
Jag blir så arg på mig själv att Kokos känner så här, men blir så glad för alla små framsteg vi gör! Häromdagen t.ex. satt han lugnt medan en annan hund gick förbi och då och då vände han upp huvudet mot husse och blev då belönad med en godisbit. Fina Kokos! Han är ju så snäll och jag blir ledsen när andra hundägare tror att han är arg när det egentligen handlar om rädsla. Kokos arg? Det är två ord som inte riktigt passar ihop. Jo, kanske nån gång när Kiwi vill leka lite för mycket och brottas lite väl hårt, då säger Kokos ifrån. Men ärligt talat, så brukar Kiwi få som han vill alldeles för mycket så det är bara bra att någon tar tillbaka honom till verkligheten ibland. ;-)
Kommentarer
Trackback
