Vi packade ner mat, dricka och vatten och begav oss ner till Ljunghusen med hundarna. Vi hade varit på stranden hela dagen så nu var det så klart deras tur att få följa med. Det faktum att de nu ligger totalt utslagna vid våra fötter visar att de hade väldigt roligt och fina Kokos han simmade och simmade och simmade.

Eftersom gårdagen bjöd på fantastiskt väder så blev det kvällspromenad i den älskade fårhagen. Som våra hundar har sprungit runt och lekt där och de kan vägen dit och det dröjer inte länge innan de meddelar oss om att nu vet vi att roliga saker ska hända.

Igår var dock fåren ute i just denna hage så hundarna fick hållas kopplade på promenaden. Kvällsljuset var fantastiskt och havet (fårhagen ligger precis vid havet) var så där härligt djupblått! Vackert!

I söndags styrde vi bilen mot Ljushem för valpmys med fina Pion-kullen och härligt prat med Monica och Daniel. Senare kom även deras fina dotter Sara och hälsade på.

Varken Kokos eller Kiwi var särskilt intresserad av valparna, utan Kokos hade bara ögon för Heidieh medan Kiwi lekte med bästa Fei. Fast när Bonzo kom  ut så försökte han bli bästa vän med honom; han är ju så cool tycker Kiwi!
Jag fotade en del men fick inte så många bra bilder, den ovana fotograf jag är. Jag brukar överlämna fotograferandet till sambon, men övning ger färdighet brukar man ju säga.

Ända sedan jag gick på min första hundkurs hos Lotta, så har jag fundert på att köpa en sådan, men jag kände egentligen inte att det behövdes. Kokos var nästan alltid lös och när han inte var det så gick han fint i koppel. Och visst ska jag även erkänna att Kokos alltid har kommit undan lite mer med dragande i koppel eftersom han är så liten och det "knappt märks" när han drar. Det är dock inte särskilt bekvämt.

Sen kom Kiwi och även han är ganska bra på att gå i koppel, men eftersom han är lite bufflig tycker han ibland att där borta ska jag minsann nosa eller det spåret ska jag genast rusa iväg på. Inte så trevlig då han väger 22 kg. Så häromdagen gjordes inköpet av två stycken s.k. antidragselar eller VGW-bälte som dessa kallas. För Kiwis del köptes det för att jag ska kunna hålla emot vid plötsliga infall och för Kokos del är det för att han ska vändas mot mig när han ibland känner sig rädd och trängd av en annan hund och försöker gör utfall. Dessa tillfällen har blivit färre (övning ger färdighet), men det händer ibland och jag tror att denna sele gör honom lugnare.

Igår när när jag var ute på kvällsrundan med hundarna så upptäckte jag en ny variant av hundägare. Eller variant, men ett nytt beteende som jag inte har registrerat tidigare.

Vi kom runt en hörna till en stor gräsmatta och skulle fortsätta gå längs denna. Ett tiotal meter bort ser vi en Springer Spaniel, som bor några hus från oss, tilllsammans med sin matte. Spanieln ser Kiwi och Kokos och de ser honom. Dock är han så långt bort tycker K och K att han knappt är värd att notera. Spanieln ser det inte på samma sätt. Han vänder sig mot oss, matten håller emot i kopplet och hunden hamnar då i någon halvstående position på bakbenen. Där blir både han och matten stående. Hon går inte vidare med honom utan låter honom står där och titta på K och K. Varför? Är det inte väldigt märkligt? Varför går hon inte bara vidare?

K och K verkade också tycka att det var lite konstigt för de stannade upp ett par sekunder och tittade dit innan de sniffade vidare i gräset. Och det var inte förrän vi närmade oss som matten faktiskt drog iväg med sin hund, för då var honväl rädd för hur det skulle bli när våra hundar passerade hennes. Dock hade K och K tappat intresset för längesedan så det hade hon behövt oroa sig för :-)

Är det verkligen bara jag som gör det? Med tanke på de blickar jag ibland får på våra promenader så tror jag nästan det. Kan inte snälla någon där ute tala om för mig att "så gör jag också!" så att jag känner mig liiite mer normal. Vad nu det betyder. Låter ganska tråkigt att vara normal i och för sig...

Jag går och småpratar med våra hundar när vi är ute och går. Inte så att jag frågar dem om råd eller berättar vad jag ska göra/har gjort under dagen utan mer lite om vad som händer och var vi ska gå hän. Är det konstigt? Det kan vara saker som, "nej, kom här killar, vi går detta hållet idag!" eller "nej usch lukta inte där!" eller "duktiga killar!" eller "nu kommer det en vovve där borta, vi väntar här till den har passerat." eller "nu kommer det en vovve där, kom så går vi ut på gräset och ger den utrymme." Idag var jag med Kokos hos veterinären eftersom det var dags för den årliga vaccinationen och när vi kommer in så tvärbromsar han och jag försöker locka honom "kom då älskling, det är ingen fara. Jag veeeeet Oukoman du tycker inte om detta..."

Börjar ni förstå? Är det bara jag? Jag blir liksom förfärad när jag ser folk som bara låter hunden gå runt och inte bryr sig om den. Eller ännu värre; går och pratar i telefon långa stunder på rundan! Även om inte våra hundar förstår allt vad jag snackar om så tror jag att de gillar att jag pratar med dem :-)

Om en stund ska jag och Kiwi bege oss ivägg på en targetkurs. Den är ikväll och sen är nästa gång på onsdagkväll. Alltså detta när det läggs ut roliga kurser (som ingen av våra hundar har gått) på Bonizas hemsida och jag måste välja vem av Kiwi och Kokos som ska gå den! Inte alls lätt, men denna gång blir det Kiwi eftersom Kokos har gått flera kurser och så är faktiskt Kiwi ganska duktig på detta med target; i alla fall tasstarget.

Men då hittade så klart mitt dåliga samvete fram till mig så de senaste dagarna har jag startat upp klickning av filten igen till Kokos. Han går till filten när jag ber honom och stannar kvar längre stunder, men så fort det är störningar så blir det svårare. Och skulle en okänd hund passera så hade han inte legat kvar; fast större störning än så går det knappast att ge honom. I alla fall så vill jag inte bara att han ska ligga på filten utan jag vill att han ska lägga ner huvudet också. Just nu är detta mest för att jag vill att han ska slappna av mer och inte bara titta på mig och vänta på belöning. Delmålet just nu är att jag vill att när jag ger komandot "filten" så ska han gå dit och lägga sig med hakan i filten. Idag flyttade vi ut träningen utomhus och hade även Kiwi där som extra störning och det gick riktigt bra!

Tänk att vår fina Kokos fyller 2 år idag! 2 år! Jag kan inte fatta det; denne lille försiktige kille som har förgyllt vårt liv på ett sätt jag inte trodde skulle vara möjligt. Och naturligtvis har han idag fått allt det han älskar allra mest: fiskbullar och vispgrädde. När jag kom hem från jobbet så packade vi in hundarna i bilen och drog till ett skogsområde mellan Ljunghusen och Skanör-Falsterbo. Där fick Kokos och Kiwi leka loss, leta efter husse och matte (vilket var svårt ibland då vi såg ut som träd när vi stod blixtstilla :)) och så klart spåra!
Husse har verkligen gått igång på det här med spårning, vilket är väldigt roligt. Jag tror aldrig att jag kommer att få husse till en klickare så därför är det extra kul att han har hittat "sin" aktivitet med hundarna.
Oj, vad de var inspirerade till att spåra idag. Vi lade tre stycken och de blev längre och längre och med ett par 90 graders svängar. Det gick väldigt bra även om det sista blev lite svårt när de hunnit bli lite trötta. Men de fixade det och nu ligger de utslagna vid mina fötter.
De anar inte att det bllir pannkakor till kvällsmat :-)