Igår när när jag var ute på kvällsrundan med hundarna så upptäckte jag en ny variant av hundägare. Eller variant, men ett nytt beteende som jag inte har registrerat tidigare.

Vi kom runt en hörna till en stor gräsmatta och skulle fortsätta gå längs denna. Ett tiotal meter bort ser vi en Springer Spaniel, som bor några hus från oss, tilllsammans med sin matte. Spanieln ser Kiwi och Kokos och de ser honom. Dock är han så långt bort tycker K och K att han knappt är värd att notera. Spanieln ser det inte på samma sätt. Han vänder sig mot oss, matten håller emot i kopplet och hunden hamnar då i någon halvstående position på bakbenen. Där blir både han och matten stående. Hon går inte vidare med honom utan låter honom står där och titta på K och K. Varför? Är det inte väldigt märkligt? Varför går hon inte bara vidare?

K och K verkade också tycka att det var lite konstigt för de stannade upp ett par sekunder och tittade dit innan de sniffade vidare i gräset. Och det var inte förrän vi närmade oss som matten faktiskt drog iväg med sin hund, för då var honväl rädd för hur det skulle bli när våra hundar passerade hennes. Dock hade K och K tappat intresset för längesedan så det hade hon behövt oroa sig för :-)