I förmiddags packade jag in en väska och två hundar i bilen för att bege mig till min mor i Höör. Sambon ska jobba långa dagar hela helgen så då tyckte vi att det skulle vara bättre att få hänga i skogen och bli bortskämda av mamma/mormor än att sitta hemma och sura och vänta på sambon/husse. Hela bilresan spenderade Kokos och Kiwi i sovandes i sin bur. Eller nästan hela resan. I sista rondellen innan vi svänger av mot mamma så vaknade de, satte sig upp och började vifta på svansarna. De visste vart vi var på väg.

Det är väldigt sällan vi går i skogen med våra hundar och jag kan verkligen sakna det. Oftast blir långrpromenaderna nere på ljunghedarna i Ljunghusen och längs stranden. Inte så tråkigt det, absolut inte, men det är så härligt med en riktig skogsmullepromenad. Sagt och gjort; jag och mamma trotsade det långsamt strilande sommarregnet och begav oss ut med hundarna till ett närliggande skogsområde. Jag brukar inte vilja släppa hundarna när jag inte vet hur stigarna/vägarna slingrar sig eller inte har så bra sikt framåt, men jag chansade på att regnet höll de flesta hundägare inne och släppte iväg dem. Oj vad de hade kul! De sprang fram och tillbaka och lekte och fler gånger kallade jag på dem och de vände snabbt om och sprang tillbaka till matte igen. Duktiga killar! Vid ett tillfälle träffade vi på en annan hundägare som också hade sin hund lös, men vi ägare såg varandra först och vi kopplade vår hundar och passerade varandra på den smala stigen utan större problem (ok, Kiwi var ganska uppspelt och ville gärna hälsa på den andra, men det blir svårt när matte håller så kort koppel så han gav med sig fort och fortsatte framåt).