Tyst inkallning

Jag har tyvärr varit väldigt dålig på att klicka Kokos på senaste tiden och i kombination med att han hade en lite halsinfektion och inte fick springa lös på en vecka gjorde att han inte tyckte att husse och matte var så roliga längre. Det märks direkt på Kokos när han tycker det är en lagom rolig dos med aktivering under veckorna; han blir mycket gosigare och vill ligga tätt intill i soffan och somnar gärna vid våra fötter i sängen. När vi är tråkiga så visar han det med att lägga sig lite längre bort och somna på golvet istället för i sängen. En tyst protest liksom. :)
 
 I alla fall, för ett tag sedan köpte jag denna bok och den är så härlig! Älskar att få en massa ny idéer till vad som kan tränas och klickas. Jag brukar klicka in småsaker, men fullföljer sällan hela linan ut till kommandot verkligen sitter. Dåligt av mig, jag vet och jag ska bättra mig på den punkten. Nåväl, för ett par veckor sedan började jag klicka in s.k. "tyst inkallning" på Kokos och det är superkul! Just nu håller vi oss i trädgården, men detta ska tränas runt om i andra miljöer med mer störningar. Den är verkligen väldigt rolig och jag märker att Kokos får mer förtroende för mig då han måste ställa sig mellan mina ben, vilket han tyckte var lite läskigt i början.
 
Det går helt enkelt ut på att när jag ställer med med benen i sär så ska Kokos komma till mig, ställa sig mellan mina ben och helst söka kontakt. Detta ska han göra uta att jag kallar eller lockar på honom på något sätt. En bra övning att ta till om man t.ex inte vill tjata hundens namn vid inkallning eller liknande. Jag går även ett par steg bakåt och framåt och då ska Kokos följa med. Är benen i sär ska han stå mittemellan dem :) Det fungerar bra på hemmaplan, men i morgon får vi nog testa det ute i stora världen.
 




Kommentarer
LottaS

Har samma bok på nattduksbordet just nu. En bra bok som man inte somnar ifrån. :)

2012-09-03 @ 21:50:11
Anonym

Misstänkte väl att även du har den boken Lotta :) Kände igen ett par övningar :)

2012-09-03 @ 22:55:15


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Kokos och Kiwi

En blogg om två väldigt speciella pojkar, som snabbt blev det viktigaste i våra liv!

RSS 2.0